XiddiX

Den mest onödigaste faktan ni kommer få höra men..

Mitt namn är Sandra, 15 år och bor i Skellefteå.

När jag var 3 år gick min Pappa bort i Cancer ( Malink melanom), och min Mamma har varit änka sen dess.

 Från förskolan och uppåt har jag blivit mobbad för att inte ha två föräldrar, vilket har varit extremt jobbigt.

I 3:an skolkade jag från skolan varje dag, eftersom jag inte orkade med att bli stirrad på och slagen.

Jag var oftast med i situationer där någon hade börjat gräla elr tom. hade börjat slåss.

I 4:an blev jag misshandlad.

En tjej slog till mig med en rak höger i ansiktet ( jag kanske förtjänade det, så elak som jag var då..), och sen dess har jag haft en fraktur på min käke.

i 6:an blev jag sparkad och slagen av två killar i min dåvarande klass när jag låg på marken, jag hade bara en enda vän i den klassen, och inte ens hon ställde upp när jag behövde hjälp(nämner inga namn).

I 7:an bytte jag till Brännanskolan. Jag fick inte gå i den klass som jag hade velat gå i från början, så jag fick gå i 7D istället. Jag fick aldrig några vänner, jag var bara en i mängden som det kallas. Jag förlorade också en själsfrände och bästa vän, som fortfarande betyder allt för mig. Allt började med en kompisrelation till en kille.

Jag började då att klä mig i svart, sminka mig runt ögonen så jag såg ut som ett lik (enligt alla andra) börja hänga med fel personer osv. Det enda positiva med 7:an är att jag började lyssna på Tokio Hotel, (det bästa bandet ever men vem bryr sig?).

Nu i 8:an har betygen blivit sämre, jag har börjat få självmordstankar för att jag mår så dåligt.

Min pojkvän bor i Danmark, och kan inte ta sig hit, Jag blir trakkad vart jag än går och jag får skit för andras problem.

Skitsamma, jag är glad att jag finns för mina vänner.

 skriver mer sen.

Bye